Fortfarande i vintervila

Inne i orangeriet i Uppsala Botaniska Trädgård är det alldeles fullt. Här står de stora krukorna tätt intill varandra i det höga och luftiga rummet. Orangeriet eller Linneanum som det också kallas används fortfarande som det var tänkt att dessa byggnader skulle användas, nämligen för vinterförvaring av citrusträd och andra känsliga växter.

Linneanum invigdes den 23 maj 1807, till hundraårsminnet av Carl von Linnés födelse.Byggnaden ritades av arkitekten O. S. Tempelman med tillägg av L. J. Despréz i nyklassisk stil.

IMG_8785
Stilla med nästan en sakral känsla.

I den kalla delen, frigidariet, som håller några plusgrader på vintern, finns bl a fikonträd, apelsin, olivträd, lagerolvon, mandelträd, kanariepalm och hundraårig agave. Här inne finns också fyra av Carl von Linnés lagerträd, de s k Linnélagrarna, som odlats i jättebaljor i 250 år. Vissa av träbaljorna är enorma och för att få ut dom på våren använder man en liten hjullastare. Förr i tiden hade man olika vagnar som man drog och släpade ut växterna på, ibland med hjälp av häst. Man kunde också rulla ut de tunga växterna på stockar. På sommaren blir det nämligen alldeles för varmt inne i orangeriet. Då trivs växterna bäst utanför och utgör exotiska och dekorativa element i trädgården som det såg ut förr.

 

Liten mandelblom.

Men vänta, lite vår är det visst ändå, mandelträdet har precis börjat visa sina skira, rosa blommor.

Prästens trädgård

1833 tillträdde Gustaf Wilhelm Gumaelius tjänsten som kyrkoherde i Viby och Tångerosa församling i Närke. Som tjänstebostad fick han Lundby prästgård som ligger tvärs över Vibysjön från kyrkan. Det ansågs vara ett s k ”fett” pastorat dvs vara stort och bra att leva av. Gumaelius var en man med många strängar på sin lyra. Han hade gett ut flera böcker, han var docent i grekiska och ledamot av flera akademier som Lantbruksakademien, Vetenskapsakademien och Musikaliska akademien samt satt i riksdagen. Han engagerade sig i många samhällsfrågor som skola, fattigvård, förbättringar inom jord- och skogsbruket samt var sekreterare i Hushållningssällskapet. Han engagerade sig också i drottning Josephinas silkesmaskodlingar och förespråkade statliga bidrag för växthusodling. Han var medlem i Svenska Trädgårdsföreningen och han var under några år redaktör för deras Tidskrift för Trädgårdsodling och blomsterskötsel.

Prästerna vid den här tiden var ofta odlingsintresserade och en förebild i trakten vad gällde trädgårdar. Men man får nog säga att Gumaelius var mer intresserad av trädgårdsodling än prästerna i gemen brukade vara. På Lundby prästgård skapade Gustaf Wilhelm en trädgård som än idag är berömd.

untitled
Gustaf Wilhelm Gumaelius

Var han fick sitt stora trädgårdsintresse ifrån vet vi inte med säkerhet. Vad vi helt säkert vet är vad han hade i sin omfattande trädgård eftersom flera av hans växtförteckningar över vad han odlade är återfunna.

Här  kan vi läsa att han hade två växthus; ett varmväxthus och ett kallväxthus. I dessa hade han bl a  81 sorters pelargoner, 21 sorters kaktusar, 47 sorters kamelior, 80 olika sorters dahlior samt 20 olika sorters rosor! Man förstår ju att detta måste ha varit väldigt ovanligt och att detta var en man med ett växtintresse utöver det vanliga. Jag ska återkomma till växtförteckningarna och alla dessa växter i senare inlägg.

Den gode prosten hade dessutom en fäbless för ovanliga fruktträd, särskilt päron. Äpplen verkade han inte ha varit lika intresserad av för växtlistan omfattar bara 5 äppelsorter. Men päron däremot…. Här hittar man päron med namn som

  • Bergamotte d’été
  • Madame
  • Mouille-Bouche d’été
  • Beurre Gris
  • Beurre Blanc
  • Die firstentafelbeurre eller Furstligt Taffelpäron
  • Königs-beurre
  • Bergamotte d’hiver

Och vilka namn, de är som poesi. Alla anses dock inte odlingsvärda idag eller går ens att få tag på. En del kan man dock beställa ympris av, som exempelvis Furstligt Taffelpäron, se bilden. Fruktfotografiet är från Sven Plasgårds plantskola på Öland där man kan beställa ovanliga fruktträd.