Prästens trädgård

1833 tillträdde Gustaf Wilhelm Gumaelius tjänsten som kyrkoherde i Viby och Tångerosa församling i Närke. Som tjänstebostad fick han Lundby prästgård som ligger tvärs över Vibysjön från kyrkan. Det ansågs vara ett s k ”fett” pastorat dvs vara stort och bra att leva av. Gumaelius var en man med många strängar på sin lyra. Han hade gett ut flera böcker, han var docent i grekiska och ledamot av flera akademier som Lantbruksakademien, Vetenskapsakademien och Musikaliska akademien samt satt i riksdagen. Han engagerade sig i många samhällsfrågor som skola, fattigvård, förbättringar inom jord- och skogsbruket samt var sekreterare i Hushållningssällskapet. Han engagerade sig också i drottning Josephinas silkesmaskodlingar och förespråkade statliga bidrag för växthusodling. Han var medlem i Svenska Trädgårdsföreningen och han var under några år redaktör för deras Tidskrift för Trädgårdsodling och blomsterskötsel.

Prästerna vid den här tiden var ofta odlingsintresserade och en förebild i trakten vad gällde trädgårdar. Men man får nog säga att Gumaelius var mer intresserad av trädgårdsodling än prästerna i gemen brukade vara. På Lundby prästgård skapade Gustaf Wilhelm en trädgård som än idag är berömd.

untitled
Gustaf Wilhelm Gumaelius

Var han fick sitt stora trädgårdsintresse ifrån vet vi inte med säkerhet. Vad vi helt säkert vet är vad han hade i sin omfattande trädgård eftersom flera av hans växtförteckningar över vad han odlade är återfunna.

Här  kan vi läsa att han hade två växthus; ett varmväxthus och ett kallväxthus. I dessa hade han bl a  81 sorters pelargoner, 21 sorters kaktusar, 47 sorters kamelior, 80 olika sorters dahlior samt 20 olika sorters rosor! Man förstår ju att detta måste ha varit väldigt ovanligt och att detta var en man med ett växtintresse utöver det vanliga. Jag ska återkomma till växtförteckningarna och alla dessa växter i senare inlägg.

Den gode prosten hade dessutom en fäbless för ovanliga fruktträd, särskilt päron. Äpplen verkade han inte ha varit lika intresserad av för växtlistan omfattar bara 5 äppelsorter. Men päron däremot…. Här hittar man päron med namn som

  • Bergamotte d’été
  • Madame
  • Mouille-Bouche d’été
  • Beurre Gris
  • Beurre Blanc
  • Die firstentafelbeurre eller Furstligt Taffelpäron
  • Königs-beurre
  • Bergamotte d’hiver

Och vilka namn, de är som poesi. Alla anses dock inte odlingsvärda idag eller går ens att få tag på. En del kan man dock beställa ympris av, som exempelvis Furstligt Taffelpäron, se bilden. Fruktfotografiet är från Sven Plasgårds plantskola på Öland där man kan beställa ovanliga fruktträd.

 

Andra tider – andra råd

 

Bild (129)Tiderna förändras och tur är väl det. Det som var alldeles normalt i en tid ser vi på med skräckblandade känslor några decennier senare. Under ett antal år på 1950- och 60-talen gavs det ut en Trädgårdskalender varje år. Här blandas artiklar om stenpartiväxter och fruktodling med inspirerande färgbilder på olika växter. För varje månad finns också ett arbetsschema där man kan se vad som ska göras i trädgården just den månaden.

 

 

I maj är det mycket som ska göras. Här ska inte bara delas, sås och planteras. Minst lika viktigt verkar det vara med bekämpning av diverse skadedjur m m. Man bli ju alldeles matt när man läser  hur man ska gå till väga. Och börjar fundera över när vi egentligen blev medvetna om alla de skadliga effekterna som DDT har. Inte 1960 tydligen i alla fall. Mycket besprutning ingår i trädgårdsskötseln. ”Vårbespruta fruktträden”. Här står inte ens med  vad, det var kanske så underförstått att man inte ens behövde skriva ut det? Vidare ska man spruta rosornas blad med någon DDT-lösning när de slagit ut, eventuellt med tillsatt nikotin. I förebyggande syfte verkar det som. Är det bladlössangreppen man vill åt? ”Krusbärsbuskarna ska sprutas med 1 dl FD-olja till 10 liter vatten.” FD-olja? Hmm, det kanske låter värre än vad det är.

Bild (131)

Nikotinlösningar var vanliga som bekämpningsmedel av diverse skadedjur och här tycker man att det ska användas mot vinbärslusen. ”Det gör god verkan.” Till hallonen tar man bordeauxvätska innan bladsprickningen. Bordeauxvätska är en kemisk lösning bestående av kopparsulfat, släckt kalk och vatten. Den togs ursprungligen fram i Bordeaux för att stoppa svampangrepp i vinodlingarna. Jag antar att det motverkar bladmögel på hallonen.

”Jordgubbarna sprutas med något DDT-medel  strax före blomningen” och som grand final på denna orgie i besprutning så kan nyuppkomna plantor pudras med något DDT-medel om de angrips av bladloppor, vivlar eller andra skadedjur.

DDT – odlarens bästa vän? Åtminstone 1960. Man funderar ju över hur denna kemiska mix påverkade både oss människor, plantorna och jorden. Hur mycket fanns kvar i bären. Det som rann ner i jorden, fortsatte det att påverka plantan på något sätt? Sänder en tacksam tanke att DDT inte används längre i våra trädgårdar. Men man fick säkert mycket jordgubbar…